Apfel

Jag orkar inte vara bitter längre, jag vill inte hålla på och gnälla över att min gamla man har nya kvinnor :(
*Suckar djupt och dramatiskt*
Jag ska lyssna på Gyllene tider. Dom brukar få mig att bli glad... Det brukar... Vara... Så...

Anders Claesén
den 13 april kl. 13:00

GRATTIS!!!

BTW snubben såg mkt bättre ut på sin profilbild än på bilderna ni tagit...

Jennifer Berglund
den 13 april kl. 17:35

Hahahahaha, taack, älskar dig anders!!! hoppas vi kan dö en smärtfri och trevlig död tillsammans!!!!! ^^

Jag har varit helt död och inte velat nånting ända sedan början av december... Nej, faktiskt ännu längre. I början av november, om inte tidigare ändå. Det är för att jag alltid blir väldigt nere när hösten och vintern kommer. Och den här vintern har varit väldigt illa.
Det känns som att den drivkraft jag brukar ha har varit nedfryst nånstans långt inne i mig. Den blev det då, när jag började bli deppig. På hösten, eller vintern nån gång.
Men nu känner jag att, nånstans, där inne, så börjar den glöda och kylan runt den börjar smälta. Min drivkraft kommer tillbaka. Min livslust kommer tillbaka. Mitt liv kommer tillbaka. Varje dag när jag vaknar känns det som att det är lite varmare, lite ljusare, och stegen blir lite lättare att ta. Jag vet att våren snart kommer. Och då kommer isen i mig att smälta bort helt och hållet. Åtminstone tills nästa höst. Men. Jag ska leva i nuet. Och nu, är luften lite lättare att andas.

Åååhh. Musik kan få mig att bli väldigt glad! Nu lyssnar jag på typ den enda håkan hellström-låten jag känner till. och det är en asbitter text till en asglad melodi. det är typ jag. gör mig jätteglad. :D och hans halvfalska röst är så jäfla fryntlig. hahahahahahaha!!!! ^^

Vi hade en vikarie på naturkunskapen. Vi fick sluta en timme för tidigt. Alla blev glada. Utom jag. Som har lektion efteråt. Nu väntar jag alltså på att kinesiskan ska börja. Men det är typ snart så det är lugnt. Dock säger poppy att vi har prov, vilket varken jag eller jenny vet något om. Det känns inte helt ok. Eftersom vi hade prov precis innan jullovet. Men. Jag är glad att jag är tillbaka i skolan iaf. Och gör något. Så jag slipper tänka. På livet. På döden. På honom.

Jag har abstinens. Jag klarar inte två dagar till innan skolan börjar. Jag måste göra något. Jag måste hålla mig sysselsatt. Så fort jag inte gör något kommer tankarna tillbaka. Tankarna på livet, döden, och allt där mellan. Jag klarar inte två dagar i sysslolöshet. Jag måste tillbaka till skolan. Jag måste dit och bestämma slutproduktion. Och sen måste jag få en roll. Jag måste få en roll. En roll som är så olik mig den kan vara. Jag vill gå in i den rollen. Jag vill inte vara kvar i mig själv längre. Jag är inte värd att spela längre. Jag vill ha en ny roll. Ett nytt liv.

Förut tänkte jag på honom 24-7 och saknade honom.
Nu tänker jag på honom 24-7 och vill slå in tänderna på honom.

Nu har jag bestämt mig för att ta bort lösenordet på den här bloggen.

Då måste jag antagligen tillägga att deppsakerna jag skriver här skriver jag inte för att jag planerar att begå självmord (för vad vore det för vits isåfall om alla visste om det? då skulle det ju bara vara ett sätt att fösöka få uppmärksamhet -.-). jag skriver saker som jag tänker när jag är arg eller ledsen och beroende på hur arg eller ledsen jag är vid den tidpunkten kan det hända att de sakerna överdrivs. Jag hoppas att alla har förstått nu att jag inte är självmordsbenägen utan bara har extrema humörsvängningar.

Och om det är någon som har något emot det jag skriver så skriv en kommentar om det eller skit i att läsa. Kom inte till mig och anklaga mig för saker jag inte har gjort! Gör du det så bevisar det bara att du inte kan hantera det som står i min blogg och gör därför bäst i att sluta läsa den.

Det är lite halvbittert sådär att jag inte vet vilken blogg jag ska skriva på... porschedes kom jag på var ett fult och oseriöst namn så jag vill typ inte använda den mer :( itsasin är coolare och seriösare. det tråkiga är ju att ingen läser om jag har lösenord och jag har precis kollat på massa bra seriösa och bittra bloggar som massa läser...

Men nej. Jag tänkte väl mest bara säga: Det är rätt kul att klassen är arga på varandra. Inte för att alla har älskat alla fram tills nu, men det har typ verkat så utifrån sett. Tror jag. Det är kul. Att det bråkas. Jag tycker det är kul. Jag är själv med och bråkar fast jag bara kan vara seriös korta stunder i taget. Så mitt i en disskusion kan jag börja skratta. Det är lite kul.

Egentligen spelar det typ ingen roll vilken pjäs vi gör som slutproduktion. Bara vi gör något så är det bra. Bara jag får en roll. Vilken som helst. Min enda riktiga ståndpunkt i det här är: INTE TILLSAMMANS!

Jag är den som alla gillar. Eller ja, utan att låta för egoistisk, men vad jag vet; Dem som har en åsikt om mig har en bra åsikt om mig. Jag är den som inte har något otalt med någon. Visst, folk skulle bli jävligt förvånade om de fick veta hur jävla mycket elaka saker jag har sagt om dem... När jag varit arg... Men det är ovesäntligt, egentligen gillar jag alla också. Jag gillar att vara den som gillar alla och blir gillad av alla.
Men jag hatar att behöva vara den som gör någon annan ledsen! Fan! Jag vill bara skjuta sönder mig i småbitar för att jag är så jävla elak. Jag hatar mig, jag vill slå ner mig på marken och sparka på mig! Och skrika alla elaka saker jag någonsin sagt eller tänkt om andra människor!

Jaa, vad kan man säga om det här... Det jobbiga var inte att alla satt och grät på provet... Det jobbiga är inte att bekräfta för mig själv att jag är för dum för matte c... Det jobbiga är inte att hoppa av... Det jobbiga är att berätta det för min oestetiska familj som alltid har varit sjukt skillade på matte och alla oestetiska ämnen som jag är sjukt oskillad på. Men, alla familjer har ett svart får, i min är det visst jag.

Jag är inget geni. Jag är dålig på det mesta. Nästan allt. Folk säger alltid; "Jasså, du har svårt för språk, men då måste du ju vara en hejjare på matte!" Eller tvärt om. Jo, så är det väl. För normala människor. Därför måste det antagligen vara nåt stort jävla fel på mig som är värdelös på både språk och matte. Jag kände mig cool när jag valde matte c, jag gick in för det, jag visste att det skulle bli svårt, men jag skulle klara det! ...Det går inte. När jag försöker plugga förstår jag ingenting och det slutar alltid likadant; Jag börjar gråta för att jag är så jävla dum i huvudet och inte fattar saker som normala människor fattar! Min bror är två år yngre än mig. Han är ett geni, han är duktig på allt. Han: "Jaa, jag fick tillbaka engelskaprovet idag." Mamma: "Okej, hur gick det då?" Han: "MVG" Jag: *Sjunker ner i stolen och fortsätter äta* Så är det, och så kommer det alltid att vara. Jag står i skuggan av honom. Jag står alltid i skuggan av nån. Skäms. För att jag inte är lika bra. Jag valde matte c för att jag ville visa honom att jag kunde! Jag ville att pappa skulle bli stolt över mig, att han skulle se mig, och prata med mig som han pratar med min bror. Jag ville kunna säga att jag hade rätt. Men det blir inte så. Jag klarar inte av det. Dom vinner. Dom har rätt. Jag kan inte. Jag är för dålig.