Little things I should have said and done, I just never took the time
På grund av Alexandra har jag hamnat i någon sorts Elvis-extas. Tack, Alexandra, tack så jäfla mycket. Skoiiiar ^^
Kände i alla fall att jag ville skriva ett blogginlägg om en lustig sak, nämligen kicken som jag får när jag har spelat upp en pjäs. Det är helt sjukt, för även om det gick dåligt, och jag presterade värre än nånsin så blir jag helt hyper. I torsdags kväll till exempel, alla andra hade dragit, skolan stod gapande tom, jag var iförd mina scenkläder, och mitt scensmink. Vad gjorde jag? Jo, jag hoppade omkring i korridorerna, spelade gitarr och sjöng väldigt falskt på Lars Winnerbäck-låtar. Jag gillar inte ens Lars Winnerbäck. Hahaha.
Lars Winnerbäck är väl bra. Fast han är väldigt skum, och jag vet inte om jag skulle kunna föreställa mig honom hoppa runt i korridorer och spela gitarr...
Hahah faan va lycklig jag är!! Då kan vi hänga massor o sjunga Elvis-låtar vart vi än går!! YEEESS!!!!
