Apfel

Nersågad och bortkastad i Henkes mentala soptunna på vilken det står "Elever som aldrig kommer bli nåt"


Det här inlägget började som en kommentar i Iaas blogg, men tyckte bara citatet ovan var så jävla klockrent så var tvungen att lägga ut det här.

Alltså, scenisk gestaltning idag, med Henke. Jag vet egentligen inte varför jag tog åt mig så mycket av hans kritik, jag brukar inte göra det, inte så personligt i alla fall, för jag vet ju hur han är. Visserligen är det inte så konstigt om jag var extra känslig idag, är fortfarande inte helt frisk, och sen var jag ju på en provfilmning där jag kunde ha presterat mycket bättre än vad jag gjorde. Men det är ändå ingen anledning...

Så här var det: VI övar, jag och Anders är på scenen, vi säger våra repliker, plötsligt avbryts vi av Henke som kommer fram och börjar kritisera nästan allt jag har gjort, och ungefär en tiondel av det som Anders har gjort. Sedan upprepades i stort sett samma händelse cirka fyra gånger.

Jag kände mig så jävla misslyckad. Allvarligt, jag ville bara springa därifrån och gråta. Men då blir jag samtidigt arg på mig själv. Jag måste ju för fan kunna ta kritik! Inte vara så jävla känslig, koppla bort känslorna för en gångs skull! Det gäller ju liksom inte bara i teater, man måste alltid kunna ta kritik, från vem som helst. Det ska jag skriva på min lista-på-vad-jag-ska-göra-innan-jag-fyller-trettio. Japp, när jag är trettio, då ska jag vara som en sten, då kan ni säga vad som helst till mig för allt kommer sjunka in och jag kommer bara le :)