Tid

Jag tänker för mycket på tiden. Jag fördjupar mig för mycket. Och reflekterar sönder ämnet. När jag gick hem idag tänkte jag att jag inte har gjort nåt värt alls på hela mitt liv. Och fastän jag tänker så ofta och fastän tiden nästan rusar ifrån mig så gör jag ingenting åt det. Jag gör inget impulsivt, jag tar inte tillvara på min tid. Jag bara sitter som en påse nötter framför tvn och gör ingenting. Iallafall, jag blev fett deprimerad så jag började röka och lyssnade på forever young. Fick den där störiga kicken igen. Hatar den, när man inte vill ha den. Så då blev jag flummdepp och så gick jag långsamt längs med vägen hem och tänkte på mitt liv. Man kan ju säga att tiden, eller livet är en väg. När man gör framsteg, psykiska elr fysiska elr när man utvecklas helt enkelt så går man längre fram på vägen. Man ska sträva efter att hela tiden röra sig. Frammåt. Jag står stilla på min väg. Jag vet inte ens hur man går. alltså symboliskt. men okwej, på riktigt nu, när jag gick hem alltså, så gick jag förbi mitt gamla dagis, där var en ensam liten flicka ute och lekte, jag tänkte att jag var i mitt medvetande och såg min väg som mitt medvetande-jag inte har rört sig på. Jag tänkte att den flickan var jag, för många år sen, men samtidigt bara någon vecka sen. Några meter längre fram på vägen mötte jag mormor. Jag tänkte att hon var jag, om många år, men samtidigt bara om någon vecka.

Snart. Läskigt snart. För snart. Typ imorgon kommer jag vara gammal och ligga på min dödsbädd och tänka på hur lite jag har hunnit med under mitt liv. Idag tänker jag att jag kommer att tänka tillbaka på stunder som den här, men jag kommer inte komma ihåg det här då. Kommer jag tänka på dom vänner jag har nu, som jag vill ha kvar hela livet, men det låter helt patetiskt. -varför skulle vi fortsätta umgås om 10 år? så jag kommer säkert inte tänka på dom heller, fastän jag vill så jävla mkt att jag ska göra det! men ´det kommer jag inte. jag kommer inte veta vad de har gjort med sina liv. jag kommer inte veta om de fortfarande lever. jag kommeer inte ens undra...

Jag kommer dö som oskuld


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0