Det är bättre att dela en smörgås än att äta en själv
Fan vilken psyk-dag!
Det började med att vi stötte på en gravid kvinna i cafeterian vilket resulterade i att Emmpo och Matilda blev överlyckliga och ville känna på det lilla fostret som tryckte sina kroppsdelar mot magens insida. Jag mådde så illa! Tanken på att ha ett embryo som lever och rör sig i magen är så vidrig så jag vill bara spy! Det är hemskt, för jag vet att jag måste genomlida det om jag ska få en son som jag vill ha. Men hur fan ska jag lyckas? Och hur fan ska jag överleva en förlossning? Jag har typ inget utrymme alls mellan höfterna! Jag kommer seriöst gråta mig till döds (om det blir under själva graviditeten eller under förlossningen är ännu oklart)!
Sedan begav jag, Matilda och Emmpo oss till pendeltåget för att åka in till Stockholm där vi skulle se på monologer på Teaterhögskolan. På vägen träffade vi MunkMannen som bjöd mig på munk, det var väldigt gott! Har upptäckt att mat, av alla de slag, smakar mycket bättre om man får den gratis.
Monologerna var bra, jag blev kär i en kvinna som var snygg, cool, duktig, söt och trevlig(säkert). Sedan måste jag medge att jag skäms lite över att jag trodde att Henke skulle våldta mig när jag låg och bresade upp mig på en gigantisk pusselbit. Han stirrade på mig med en typisk våldtäktsmannablick och jag blev så jävla rädd så jag hann inte tänka utan skrek bara för full halls: "NEJNEJNEJNEJ!" Sedan upptäckte jag att han antagligen inte hade haft någon tanke på att våldta mig utan bara gå förbi och se på mig som om jag var dum i huvudet.
På hemresan hände så jävla mycket så jag minns det knappt... Trevligt var det iaf.
När jag kom hem skulle jag gå till en tysk kvinna som bor med sin lilla dotter en bit upp på våran gata och sälja kakor. När jag var där igår så talade kvinnan enbart engelska och berättade att de precis hade flyttat hit från tyskland. Saken var att idag när jag ringde på öppnade en liten pojke med glasögon. Jag sa artigt: "Hello." Pojken svarade: "Hello." Jag funderade på om kvinnan kanske inte var hemma, men jag frågade iaf på engelska om pojken ville köpa kakor. Gissa vad grabben svarar! Jo, han säger: "Nej tack." På svenska. "Ööhh... Okeeej..." Säger jag förvirrat och tänker Vad fan är det här för skämt!?
Jaja, det löste sig det också till slut. Fan vad jag har skrivit nu. Mitt längta blogginlägg hitentills vafan :O
Jappjapp
Tjyss, min skatt
Det började med att vi stötte på en gravid kvinna i cafeterian vilket resulterade i att Emmpo och Matilda blev överlyckliga och ville känna på det lilla fostret som tryckte sina kroppsdelar mot magens insida. Jag mådde så illa! Tanken på att ha ett embryo som lever och rör sig i magen är så vidrig så jag vill bara spy! Det är hemskt, för jag vet att jag måste genomlida det om jag ska få en son som jag vill ha. Men hur fan ska jag lyckas? Och hur fan ska jag överleva en förlossning? Jag har typ inget utrymme alls mellan höfterna! Jag kommer seriöst gråta mig till döds (om det blir under själva graviditeten eller under förlossningen är ännu oklart)!
Sedan begav jag, Matilda och Emmpo oss till pendeltåget för att åka in till Stockholm där vi skulle se på monologer på Teaterhögskolan. På vägen träffade vi MunkMannen som bjöd mig på munk, det var väldigt gott! Har upptäckt att mat, av alla de slag, smakar mycket bättre om man får den gratis.
Monologerna var bra, jag blev kär i en kvinna som var snygg, cool, duktig, söt och trevlig(säkert). Sedan måste jag medge att jag skäms lite över att jag trodde att Henke skulle våldta mig när jag låg och bresade upp mig på en gigantisk pusselbit. Han stirrade på mig med en typisk våldtäktsmannablick och jag blev så jävla rädd så jag hann inte tänka utan skrek bara för full halls: "NEJNEJNEJNEJ!" Sedan upptäckte jag att han antagligen inte hade haft någon tanke på att våldta mig utan bara gå förbi och se på mig som om jag var dum i huvudet.
På hemresan hände så jävla mycket så jag minns det knappt... Trevligt var det iaf.
När jag kom hem skulle jag gå till en tysk kvinna som bor med sin lilla dotter en bit upp på våran gata och sälja kakor. När jag var där igår så talade kvinnan enbart engelska och berättade att de precis hade flyttat hit från tyskland. Saken var att idag när jag ringde på öppnade en liten pojke med glasögon. Jag sa artigt: "Hello." Pojken svarade: "Hello." Jag funderade på om kvinnan kanske inte var hemma, men jag frågade iaf på engelska om pojken ville köpa kakor. Gissa vad grabben svarar! Jo, han säger: "Nej tack." På svenska. "Ööhh... Okeeej..." Säger jag förvirrat och tänker Vad fan är det här för skämt!?
Jaja, det löste sig det också till slut. Fan vad jag har skrivit nu. Mitt längta blogginlägg hitentills vafan :O
Jappjapp
Tjyss, min skatt
Kommentarer
Postat av: Kim
hahahahaha xD klart psykdag ^^ mycket långt inlägg :o knappt så ja orkade läsa, men fan va bra att ja gjorde det ^^
RE: blir man kallad till mönstring så måste man dit :( de är åt helvete! Tror de skulle genomskåda om jag ljög :( och om ja måste lumpa så blir det troligen ingen eventuell bal ._.
Postat av: Liv
Åh värt inlägg.
Skrattar som faaaaaaaaan åt henke grejen
Postat av: Matilda
hahahaha jag trodde fan också att henke skulle våldföra sig på dig! psyyyk
Trackback
