Jag känner hur livet sakta tinar upp i mig
Jag har varit helt död och inte velat nånting ända sedan början av december... Nej, faktiskt ännu längre. I början av november, om inte tidigare ändå. Det är för att jag alltid blir väldigt nere när hösten och vintern kommer. Och den här vintern har varit väldigt illa.
Det känns som att den drivkraft jag brukar ha har varit nedfryst nånstans långt inne i mig. Den blev det då, när jag började bli deppig. På hösten, eller vintern nån gång.
Men nu känner jag att, nånstans, där inne, så börjar den glöda och kylan runt den börjar smälta. Min drivkraft kommer tillbaka. Min livslust kommer tillbaka. Mitt liv kommer tillbaka. Varje dag när jag vaknar känns det som att det är lite varmare, lite ljusare, och stegen blir lite lättare att ta. Jag vet att våren snart kommer. Och då kommer isen i mig att smälta bort helt och hållet. Åtminstone tills nästa höst. Men. Jag ska leva i nuet. Och nu, är luften lite lättare att andas.
Det känns som att den drivkraft jag brukar ha har varit nedfryst nånstans långt inne i mig. Den blev det då, när jag började bli deppig. På hösten, eller vintern nån gång.
Men nu känner jag att, nånstans, där inne, så börjar den glöda och kylan runt den börjar smälta. Min drivkraft kommer tillbaka. Min livslust kommer tillbaka. Mitt liv kommer tillbaka. Varje dag när jag vaknar känns det som att det är lite varmare, lite ljusare, och stegen blir lite lättare att ta. Jag vet att våren snart kommer. Och då kommer isen i mig att smälta bort helt och hållet. Åtminstone tills nästa höst. Men. Jag ska leva i nuet. Och nu, är luften lite lättare att andas.
Kommentarer
Postat av: alex
ja man blir alltid fett vinter-depp. själv längtar jag till sommaren som aldrig förr!!
Trackback