Min 20-årskris
De senaste månaderna har en oförklarig ilska ständigt bråkat inom mig som ett argt bi. Det är oftast så att jag blir väldigt trött på att vara arg och tänker att nej, idag ska jag vara glad, när jag vaknar på morgonen. Men nej, det kommer alltid något som får mitt raseri att utbrista. Och det behöver inte vara viktiga saker som är värda att bli arg för, det kan vara nån liten skitsak som gör att jag håller på att slå sönder hela mitt rum. Detta är helt sinnessjukt. Jag har funderat över vad all denna ilska kan komma ifrån? Är det en försenad pubertet? Eller ett extremt tidigt klimakterie? Nej, det som verkar mest troligt är att det faktiskt är 20-årskrisen som är på väg.
Jag har dock ett sätt att tackla detta på: Jag tar ut min ilska på mina klasskamrater, vars åsikter jag förövrigt inte gillar så det passar ju bra, jag slår två flugor på smällen helt enkelt. Något annat som jag har insett att jag brukar ta ut mina agresioner på är sophinken i matsalen. Den får ofta utstå extrema anfall från mig när jag dunkar tallrikar i den med alla mina besparade krafter.
Alltså, min 20-årskris har fått en lösning, nu är jag beredd, nu kan den få komma tillbaka när den vill.
Jag har dock ett sätt att tackla detta på: Jag tar ut min ilska på mina klasskamrater, vars åsikter jag förövrigt inte gillar så det passar ju bra, jag slår två flugor på smällen helt enkelt. Något annat som jag har insett att jag brukar ta ut mina agresioner på är sophinken i matsalen. Den får ofta utstå extrema anfall från mig när jag dunkar tallrikar i den med alla mina besparade krafter.
Alltså, min 20-årskris har fått en lösning, nu är jag beredd, nu kan den få komma tillbaka när den vill.
Kommentarer
Postat av: Kim
Visste inte att du kände sån vånda över det :/ börjar bli orolig för mig som inte reagerat.. ännu :|
Trackback