Apfel

Det är fan sämst att ha tjugoårskris... Eller sen pubertet eller tidigt klimakterie eller vad jag nu lider av. Jag har extrema humörsvängningar - Jobbigt. Idag kom jag till Oktoberteatern (som jag för övrigt älskar, det trevligaste ställe jag sett, 5 av 5 toasters) och tog, pigg och glad som jag var, ifrån Anders skurmoppen och började gemytligt skura golvet.
Vad hände sedan...? Jaa, jag kan ju passa på att berätta att jag har fått minnesluckor också på grund av dessa hetsiga dagar, jag minns knappt dagen... Det är som i ett töcken... Aja, jag blev i alla fall väldigt sur över nånting, men kan verkligen inte dra mig till minnes vad det var... Jag var hursomhelst bitter och åt min lunch innomhus istället för ute och gav min rädda lärare arga blicken när han passerade... Nu minns jag föresten varför jag var arg, för att jag inte gillar min roll, min sminkning, min outfit, mitt agerande, min... Typ så. Nu blev jag faktiskt lite bitter igen, gillar faktiskt inte min roll... Hatar den faktiskt. Jag i framtiden: "Heeeej, jag älskar teater, jo, det är sant, jag har vart med i en pjäs och då var jag så dålig så jag fick inte ens en riktig roll, jag fick vara GRÅ!" Fittaaaahhaaa! Arg...
Nejmen, efter detta blev jag gladare när jag rökte med Alexandra och typ träffade några dansare... (Just fan, jag har varit bitter för att jag besvarade en muntlig fråga till min religionslärare också, och jag har en känsla av att han inte tycker jag förtjänar MVG, ledsen) Sedan tittade jag på när några repade scener, det var ganska kul. Sedan blev jag sur för att mina lärare plötsligt hällde en gigantisk hink av kritik över mig idag, jag har inte hört ett enda pip kritik på hela veckan så jag tänkte att de antagligen var nöjda med min roll, men nej, alltså inte, idag förklarar dem att jag inte alls ska göra så, vi har premiär på måndag och ett genrep med publik innan dess, fan vad fittigt av dem...
Okej, då blev jag arg, sedan bestämde jag mig för att jag måste åka upp till skolan och hämta färg för att kunna måla en skyllt, för som ordspråket säger: Vill man ha något gjort, måste man göra det själv. Detta menar jag bokstavligt nu, därför tog jag en tripp till skolan (jag kunde, för övrigt, inte hitta min tröja så jag åkte dit, i princip, naken - Det var kallt!) Hämtade färgen och började promenera tillbaka till Oktober (Vilket var ännu kallare, fitta vad kallt det var, trodde jag skulle dö... Nej, ursäkta, nu överdrev jag litegrann... Hmm...) Alltså, jag jazzar neråt, fortfarande ganska förbannad på att det egentligen inte borde vara jag som gick där utan någon som har i uppgift att måla scenografi, då plötsligt får jag ett sms att vi måste vara ute från teatern om tio minuter. Jag får ett utbrott innombords och sprängs av ilska, det tog cirka en minut att fatta att jag hade sprängts, cirka ännu en minut att pussla ihop mig igen, och ytterligare en minut att komma fram till att jag nu bara hade sju minuter på mig att ta mig ner till teatern, lämna färgen, leta fram min tröja och ta mig därifrån. Dock lyckades mina klasskamrater (som jag, för övrigt, tycker väldigt mycket om, fastän jag inte skulle bli förvånad om de förstörde hela slutproduktionen) leta fram min tröja och jag lyckades ta mig till teatern och lämna färgen innan portarna låstes för gott (Nä, inte för gott då, på måndag öppnas dem igen, och då är det premiär, kom gärna och titta... Fast vänta er inget av mig för jag är typ aldrig med).
Som sagt så var jag extremt jävla skitförbannad vid det här laget, men, som alltid, så lyckades Alex, Matildas och Anders humor få mig glad igen. Väldigt glad till och med.

Det var min dag idag... Nu är jag hiskelens trött efter en intensiv vecka med Mormor eller kampen om tiden... Nu vill jag helst bara... Äta en jävla massa chips!