Dag 7
Nu bor jag i England. England alltså. Närmare bestämt Glocestershire, som, helt ologiskt uttalas Glostershääää (Med överdrivna artikulationer). Men det är kul, jag trivs. Har inte kommit in i några rutiner än men det ger sig nog. Bor i ett gigantiskt(!!!!) hus långt ute på landet bland massa hönor och rådjur och stora beniga hundar som ser ut som varulvar... Mitt rum är även det gigantiskt! Under mig bor familjen som jag bor hos, dom består av en mamma, en pappa och två barn. Över mig bor det två män och en kvinna som är typ 25. I en annan del av huset bor pappans mamma Efva, och i ytterligare en annan del bor en familj som har ett litet barn, och i ytterligare en annan del bor det två män (som jag hoppas är homosexuella). Varje dag är det även andra personer här på besök. Jag bor med andra ord i ett kollektiv som jag tänker döpa till Tillsammans!
Just nu känner jag mig dock lite ensam i detta kollektiv. Familjen har gäster och jag vill inte gå ner för dom är så många så jag kommer inte förstå vad dom säger. Vill gå upp till männen och kvinnan ovanför mig och bli kompis med dom. Men jag vågar inte för dom verkar fett vuxna och jag är typ som ett barn för att jag inte kan prata ordentligt. Hmmm :/
Jaja... Imorgon ska vi bygga en docka av Guy Fawkes och sedan bränna upp honom och skjuta raketer! Det blir kul! Eller?
Fett skoj å bo i kollektiv =P
Men behövs det verkligen barnflickor på såna ställen? Alltså... man håller väl typ koll på varandras ungar och sånt?