Apfel

Jag är en av de människorna som vill mer. En girig människa. En som inte kommer bli nöjd med en man, två barn och en villa på landet, vilket tydligen är målet för ganska många. Jag har aldrig förstått förrns nu det senaste året att det är så. Att det finns människor som inte tänker som jag. Att det finns dom som verkligen vill ha det där idealet. Idealet som skulle fängsla mig i otillfredställelse. Men jag fascineras av de människorna, det måste vara skönt att inte ha större drömmar än så. Det måste vara skönt att inte känna denna ständiga längtan bort. Till något större. Att aldrig höra hemma någonstans. Eller depressionen som uppstår när jag tänker på alla platser jag aldrig kommer få se. Och allt jag aldrig kommer hinna göra. Och känslan av att jag bara sitter av min tid istället för att uppleva något.
Jag tror att det finns fler människor som jag. Människor med för höga ambitioner. Fler människor som blir snärjda av sin egen längtan.