Apfel

jag kan seriöst inte släppa tanken på den här människan. han förföljer mig överallt, hela tågvagnen är full av honom. gaaah!

Min 18-årsdag var, vad man, på ren svenska, brukar kalla, ett fett misslyckande. Dagen inträffade för lite mer än ett år sedan. Jag var ganska... VÄLDIGT deprimerad över att fylla år. Och tänkte väl därför att det inte gjorde något att ingen kom ihåg min födelsedag. Men visst gjorde detta mig mer deprimerad. Jag fick två grattis-sms, ett från farfar och ett från Ludvig, som jag precis hade träffat då. Det kändes ovärt att jag inte hade fler vänner än så. Därför kom jag fram till att det var något jag skulle försöka uppnå till min 19-årsdag.
Min 19-årsdag, som alltså ägde rum för några veckor sedan. Dagarna innan var jag rädd att det skull bli som året innan, och jag kände hur ledsen jag skulle bli om det blev så. Men det blev inte så. Jag fick grattis-sms från fett många. Då blev jag glad och tänkte att; nu har jag vänner på riktigt.

Nu är jag dock inte lika säker längre. Jag känner mig hatad av alla i min klass och jag vet inte vad jag ska göra för att få dem att gilla mig igen. FAN.

Igår hängde jag med Kim hela kvällen/natten, vi hade en intressant diskution om sexuella läggningar på busshållplatsen. Och när vi sedan vaknade i morse var det som att vi hade sovit i flera månader - Det var sommar! Jag blev överlycklig, började nästan gråta av glädje. Därför var vi tvungna att gå ut, så vi var ute och vandrade i skogen som de rödgröna punk-emo-pansionärer vi är. Sedan lekte vi på mitt gamla dagis, jag fick konstiga bilder från min barndom. Sedan blev Kim bortrövad av en man i en röd bil. Jag tänkte: "Nu ska jag plugga Nutida Konst!" Och satte mig vid datorn. Jag riggade i ordning för min fototagning som ska bli mitt avslutningsarbete i kursen. Sedan gick jag för att hämta min modell, men han satt och tittade på Disneydags och jag orkade inte tjata så jag satte mig och tittade jag också. Plötsligt fick jag ett sms från Poppy som undrade om vi skulle hitta på något. Jag svarade att jag skulle vara hemma och plugga och se på tv med min familj men att hon kunde vara med om hon ville, jag tänkte: "Haha, hon kommer ju säkert inte vilja vara med mig och min familj på en lördagkväll..." Men då skickade hon ett sms där det stod: "Jag är i Järna om en kvart" Jag tänkte: "Okeeeeej..." Men det var trevligt att umgås med den kvinnan. Vi kollade igenom skolkataloger och såg på film med min mamma och min bror.
Det känns ganska sjukt att jag har umgåtts med två människor som jag typ aldrig brukar träffa annars på en och samma dag. Och impulsivt. Jag brukar inte vara impulsiv. Men nu är jag så lycklig att jag bara vill gå ut och göra något sjukt impulsivt. Det måste vara sommaren.

Rubriken: Är en låt, och jag skrev upp den där för att jag inte ska glömma bort att lyssna på den igen. Den var bra.

DEPRESSIVA EPISODER OCH MANISKA PERIODER

Igår fick jag känna på hur det känns när hjärtat krossas. Det var nog det sorgsnaste jag varit med om. När detta hemska hände så började jag desperat se mig om efter någon ny människa att bli kär i, men det enda jag hittade var en idrottslärare som såg ut att vara mördare och min lärares son som dissade mig för Maria. Och allt slutade med att jag satt hemma och lyssnade på Kent och drack te och tyckte allmänt synd om mig själv.
:''(

AIK vann över Leksand med 5-1. Värt! Okej, jag kan erkänna att det har gått lite till överdrift att jag verkligen visste att matchen skulle äga rum och kollade upp resultatet... Men nu är det så att AIK har jag alltid gillat (för att deras sköld är snygg...), därför är det okej. Jag skulle inte ha blivit lika lycklig annars... Eller jo... Det skulle jag kanske... Godnatt