Framstegsfientlig?
GAAAHH! Jag är så sjukt framstegsfientlig! Men gud, vem skulle inte vara det i min situation?!
Man är borta i några dar, och när man kommer tillbaka är allt förändrat! Folk har span och pojkvänner, vilket gör att jag får panik och ångest. Henke är snygg. Ivan är knasigare än vanligt och ger oss en skriftlig uppgift. Ettiketten på Pago-förpackningen är ändrad. Erik pratar om att kamma och fläta sitt rövskägg. Vi har knappt några lektioner utom Nationella prov...
Det är fan inte hälsosamt med så mycket förändringar på så kort tid, jag tror jag kreverar!!
Varför kan inte allt bara vara som vanligt?!
Can you hear me, major Tom?
Mitt botemedel mot stress, te och David Bowie, funkar fortfarande. Dock inte lika bra som sist... Kan det bero på att jag inte har rökt den här gången.....? Ja, faktiskt, men nej, jag har så jäfla ont i halsen. Har knappt nån röst kvar, och när jag försöker prata låter jag som den där tjejen som spelar Kaa i djungelboken. Alltså som att jag försöker låta sensuell men bara lyckas låta äcklig.
Bowie, min man :)
De silvriga potatisarna
Inatt hade jag feber, och jag drömde att Henke berättade att vi skulle sätta upp en pjäs av allas vår favoritförfattare August Strindberg, pjäsen hette De silvriga potatisarna. Typ hela klassen skulle spela potatisar och gräva ner sig i jorden. Det var lite kul faktiskt. ^^
Little things I should have said and done, I just never took the time
På grund av Alexandra har jag hamnat i någon sorts Elvis-extas. Tack, Alexandra, tack så jäfla mycket. Skoiiiar ^^
Kände i alla fall att jag ville skriva ett blogginlägg om en lustig sak, nämligen kicken som jag får när jag har spelat upp en pjäs. Det är helt sjukt, för även om det gick dåligt, och jag presterade värre än nånsin så blir jag helt hyper. I torsdags kväll till exempel, alla andra hade dragit, skolan stod gapande tom, jag var iförd mina scenkläder, och mitt scensmink. Vad gjorde jag? Jo, jag hoppade omkring i korridorerna, spelade gitarr och sjöng väldigt falskt på Lars Winnerbäck-låtar. Jag gillar inte ens Lars Winnerbäck. Hahaha.
13/4-08
Om man skulle ta och hänga sig...
Det var så långt bort så jag glömde allt som händer här.
Och därför var jag lycklig där, för där kunde jag liksom leva.
Jag vill tillbaka, jag orkar inte gråta mer, orkar inte gå sönder mer.
Jag hatar Sverige, jag hatar Järna, jag hatar min trasiga familj.
Jag hatar mitt trasiga, meningslösa liv!
Jag vill hem till Aten
Plötsligt har jag varit i Aten, Delfi, Korinth, Nauplion och jag kommer fan inte ihåg vad alla städer hette. Så jäfla hetsigt, det kändes som att man aldrig riktigt stannade upp och försökte uppleva något. Lite tråkigt, men fotona finns kvar i alla fall :)
Sedan var det ju UKD då, väldigt kul, men det gick också extremt fort ¨/
....Men, att det gick fort lär väl betyda att jag har haft kul... Och ja, fan, det har jag ^^
Måste bara säga att jag älskade Aten, det är mitt andra hem :)
