Jag blir aldrig kär i personer...

Har jag insett nu på gamla dar. Jag blir inte kär i människor, jag blir kär i hår! Hår är så jävla snyggt, jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar hår.

Nu har jag i alla fall blivit kär igen. I ett hår. Allt är, med andra ord, ganska normalt.

En dålig dag

Har varit deprimerad hela dagen. Var på körskolan och försökte plugga men ett gäng stökiga ungjävlar störde min koncentration hela tiden. Till slut gav jag upp och åkte hem. Det regnade ute. Jag lyssnade på Bowling for soup och kände mig som ett stort överflöd. Tänkte tillbaka på slutproduktionen och hur missnöjd jag är med den tiden. Hur överflödig och onödig och misslyckad jag var. Är. Kom hem och tittade på Lost. Försökte skicka glada sms till människor för att bli lite uppmuntrad men nej. Så kom jag på att Hultsfredsfestivalen håller på nu. Lars Winnerbäck höll redan på att spela och The Killers skulle spela om två timmar. Gick upp till min bror och berättade det medan jag grät som ett äckligt barn innombords. Då tittade vi på Van Helsing så jag inte behövde sitta här och sörja när The Killers-spelningen började.
Nu ska jag titta på Lost och fortsätta känna mig överflödig.


RSS 2.0