höst

Mina skivor kom idag, solen skiner, det är kallt i mitt rum men det spelar ingen roll, jag lät mitt hår vara lockigt, det spelar ingen roll. Inget är lättare idag än vad det var igår, men det är mindre omöjligt. Solsken och Lars Winnerbäck gör saker mindre svåra. Och även fast jag inte bryr mig så är det en bättre dag idag!

liv

Jag har virat mitt liv för många varv, slagit fel sorts knopar, det sitter hårt, och det gör ont. Och jag har inte tålamod att lösa upp alla knutar, istället vrider jag mig och försöker trassla mig ut. Men jag vet själv att det inte går. Jag måste lösa det här. Varje knut måste jag försöka lösa. Men det är svårt. Och jag har redan fukkat upp allt för mycket. Det kommer ta tid. Lång tid. Och jag är redan trött.

college

Idag har jag byggt en skulptur av skräp
Idag har jag psykstirrat på skuggan av skulpturen jag gjorde av skräp
Idag har jag ritat av skuggan av skulpturen jag gjorde av skräp
Det blev en väldigt depressiv teckning
Men det var kul

Den sortens människa jag ogillar

Jag gillar inte såna människor som har så obegränsat med pengar så att de spenderar dem på onödiga saker. För några dagar sedan var jag och hälsade på en sådan människa. Han var australienare, och en sjukt trevlig människa. Men han bodde i ett gammalt slott som var science fiction-modernt innuti (och dessutom fullt av dyra (fula) konstverk), höll på att bygga ut en gigantisk glasbyggnad på baksidan, hade en gigantisk trädgård i vilken det fanns en swimmingpool som var uppvärmd till sådär trettio grader... Nämnde jag att han även äger trettio kängurus?? Som hoppar omkring i trädgården.

Jag gillar inte sådana människor.
Om jag någonsin blir rik tänker jag inte bli sån.


om

om man är fett kär i nån så blir det ju bara typ jobbigt om det inte funkar liksom, isf kan man flytta till england och hitta ett substitut där, blir mycket mer avslappnat när man vet att det bara är ett substitur liksom. fast sen om substitutet träffar en hora och blir tillsammans med henne så blir det inte så kul längre, för då måste man hitta ett nytt substitut för det gamla substitutet, fast då kan man flytta hem till sverige igen och återuppleva hur vackert allt egentligen är i sverige. fast sebn blir man besviken för att det inte alls var som man hade tänkt sig och då blir man deprimerad och måste hitta nån att bli kär i för att inte bli destruktiv. och då för att historien inte ska upprepa sig kan man ju testa något nytt att bli kär i... en kvinna till exempel.. eller ett träd???


Lyssnanades på kent

Kent gör mig djup. Jag vill göra mitt liv värt! Jag vill göra varje dag värd, men för tillfället är det verkligen inte vad jag gör. För tillfället är det första jag gör varje morgon att bläddra in på kalendern på mobilen och kolla vilket datum det är för att sedan räkna ut hur länge det är kvar tills jag åker hem. Sedan fortskrider det hela med att jag slänger mobilen åt sidan och börjar tänka på allt värt jag ska göra när jag kommer hem. Det är sedan dessa tankar som får mig att gå upp ur sängen. Jag tänker för mycket.


mer

Jag är en av de människorna som vill mer. En girig människa. En som inte kommer bli nöjd med en man, två barn och en villa på landet, vilket tydligen är målet för ganska många. Jag har aldrig förstått förrns nu det senaste året att det är så. Att det finns människor som inte tänker som jag. Att det finns dom som verkligen vill ha det där idealet. Idealet som skulle fängsla mig i otillfredställelse. Men jag fascineras av de människorna, det måste vara skönt att inte ha större drömmar än så. Det måste vara skönt att inte känna denna ständiga längtan bort. Till något större. Att aldrig höra hemma någonstans. Eller depressionen som uppstår när jag tänker på alla platser jag aldrig kommer få se. Och allt jag aldrig kommer hinna göra. Och känslan av att jag bara sitter av min tid istället för att uppleva något.
Jag tror att det finns fler människor som jag. Människor med för höga ambitioner. Fler människor som blir snärjda av sin egen längtan.


Att glida

Jag vill glida omkring barfota på torra dammiga gator i Stockholm, iförd gigantiska solglasögon och med en cigarett i handen. Inte vara på väg någonstans, inte ha bråttom till något, bara glida. Det är vad jag vill göra just nu och de senaste tre veckorna. Det är vad jag kommer tänka på de kommande fyra veckorna.


Djupt eller?

Lilla sjöjungfrun säger att hon att hon är 16 år, jag brukade tycka att hon var stor när hon sa så, och jag önskade att jag också kunde säga att jag var 16! Nu önskar jag nog mer att jag kunde säga att jag var 16. Eller 12. Eller 7. Och kanske ta igen den tid som jag aldrig har upplevt.
Eller jag har antagligen upplevt den, men den finns inte bevarad någonstans. Jag har inga foton. Inga minnen. Ingenting.
Jag föddes igår. Jag kommer dö imorgon. Vad ska jag göra nu?


kåtblick

Idag fick jag till en lyckad kåtblick för första gången! Det kändes bra. Det mindre bra var dock tillfället och att samtalsämnet var mitt listening/speaking test...


Atlas (som alexandra för övrigt trodde lejonet i narnia hette)

Det är tur att jag inte har nån atlas-bok här, för hade så varit fallet hade jag troligtvis suttit och gråtit över den just nu. Kanske cuttat upp handlederna lite också över de platser jag aldrig kommer få se...


Ska aldrig köpa nån atlas-bok!


Målar



En del blir destruktiva när dom är deprimerade.
Jag målar istället.
Det är kul!

bara sådär liksom


sverige

Åker hem idag!
Firar med att spela nationalsången! Vackert!

Detta var då tänkt att bli ett hyllningsinlägg till mitt kära fosterland men orkar inte, känner mig bara töntigt patriotiskt så nää... Skulle kunna skriva ett hyllningsinlägg till ostbågar istället. Men nää, det är för oseriöst. Dock är min kärlek till ostbågar nog den starkaste kärlek jag någonsin upplevt... Bortsett från kladdkaka ibland dårå...

Ironiskt nu om planet störtar och jag dör... Att mitt sista blogginlägg nånsin handlade om hur jag snart skulle komma hem, men så kommer jag aldrig hem. Hähä. Aja, om planet störtar och jag dör så tycker jag att alla ska sörja med att äta massor av ostbågar åt mig och spela ebba grön på högsta volym!

Konstigt, lite halvläskigt inlägg. Menmen, nu ska jag fortsätta packa.

Jag hatar barn!

Eva: I want to wash my hands!
Jag: Ok, let's go and wash them.
Eva: I want to stand on this (plockar fram en leksakslåda, gjord av trä)
Jag: No, I don't want you to stand on that, it might break.
Eva: But it's made out of plastic!
Jag: No, it's made out of wood.
Eva: No! It's made out of plastic!
Jag: No! Wood!
Eva: No! Plastic!
Jag: Ok, it doesn't matter what it's made of, it can still break.
Eva: No, cause it's made out of plastic!
Jag: Men döööööö! Ungjäveeeeel!!!!

RSS 2.0